As we leave the comfort of our ground, with angeles we will fly.
Jag minns så väl känslan jag hade när jag var påväg till dig. Även fast det där tunga och jobbiga fanns där, så var det en slags frid som lade sig. Ett lugn som jag inte annars hade i min vardag. Då när jag fick lämna mina problem för en stund, slippa mina tankar om mig och bara fokusera på dig istället. Det var som en helt annan värld, där allt det där andra inte fanns.
Ingen värld är dock problemfri och det var inte din och min heller, men friden och lugnet hjälpte.
Jag minns när jag satt hos dig. Du lutade din mule mot mitt ansikte och både du och jag höll på att somna. Det var en känsla jag inte hade känt på så länge och som jag nu efteråt inte har känt en enda gång.
Jag saknar det. Jag saknar lugnet.
Jag saknar vår värld.
Kommentarer
Trackback
