idaellenemilia

Lukas hittade något kött i skogen i förrgår så han blev ju dålig. Va ner o köpte prokolin igår så han har fått det sen igår eftermiddag. Han äter bara ris också. Mamma tyckte super synd om honom när han bara fick en matsked att äta igår. Hehe. Men det är ju för hans bästa. Nu idag har han iaf ätit mer och har behållit det, så det känns ju inte som att det är någon fara längre.

Han får ändå äta ris några dagar till.

Meeeen skithunden lyckades skada sig idag. Inget att oroa sig för egentligen ska jag kanske börja med o säga! Märkte när vi va på väg hem från promenaden att han hade blod vi klon som sitter uppe på benet. ( minns inte vad den heter). Han hade lyckats med något ute alltså som hade gjort att en liten del på undersidan av klon är lite lös.

Han verkar inte ha jätte ont där, reagera lite bara när jag rengjorde. Och det blödde inte speciellt mycket heller.

Men eftersom jag hellre är på säkra sidan så ringde jag kliniken o fråga hur jag skulle göra.

Rengöra o hålla koll så han inte slickar sa dom så det håller jag på med nu. Som tur är verkar han inte ens speciellt intresserad av att slicka. Ska kolla hur det är imorgon och om jag är osäker på något så går jag  till djurkliniken så får dom titta. Bättre att va för mesig va? Som sagt är det ju inte värsta såret men jag blir ju nojjig för allt. Hehe.

Bortser man från det går allt bra! Tränade båda två på promenaden idag. Kimbo med godis och Lukas med leksak. Lukas tyckte det va skitkul o kom som ett skott nästan varje gång jag ropa in honom.

Kimbo lärde sig väldigt snabbt att jag hade godis så efter ett tag gick han typ klistrad vid min sida som en liten ängel. Haha!

Vi hade mest kul bara. Ställde inte så mycket krav på dom egentligen. Men ville själv testa mig fram lite hur jag ska göra o så.

Just nu ligger båda o sover, men ska ut på sista rundan strax.

Jag tänker att "vafan, det är väl bara att göra. Testa och se om det är vad jag behöver."  Samtidigt vill jag veta vad jag vill. Om jag verkligen vill det här. Jag tänker inte ge mig in på något halvhjärtat, för att sedan inse att det inte hjälpte mig alls.

Vad jag vet är iallafall att det har gått för lång tid nu. Jag kan faktiskt inte vänta längre.

Man tror ju att livet är långt.

Ingen värld är dock problemfri och det var inte din och min heller, men friden och lugnet hjälpte.

Jag minns när jag satt hos dig. Du lutade din mule mot mitt ansikte och både du och jag höll på att somna. Det var en känsla jag inte hade känt på så länge och som jag nu efteråt inte har känt en enda gång.

Jag saknar det. Jag saknar lugnet.

Jag saknar vår värld.